Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
946
4.
Ymer.
(Verldsamnet.)
Båda urkrafternas slutliga sammanverkan till materiens
frambringande beskrifves sålunda:
»Ur Elivågor
stänkte etterdroppar,
växte, tills det vardt en jätte;
Men gnistor flögo
fram ur söderhemmen,
då gaf värmen lif åt frosten.» 44)
Och Sturlesons Edda säger: »När hettan utbredde sig
»så vidt, att den mötte rimfrosten, så att densamma smälte
»och droppade, då fingo dropparne lif genom Dens kraft, som
»utsände hettan, och framkom deraf en mansskapnad, som
»fick namn af Ymer» 45*). Så heter det äfven i Indernas lära
att vattnet var, genom det eviga Beslutet hafvande med
verlden, och antog Eldens frukt45).
Denne Ymer föreställer det första ofatta ämnett skiljd
från det lif och den ordning, som tillhör Naturen i sin fulla
utbildning. Greken och Romaren föreställde äfven Chaos
under menniskobild} och gjorde honom till fader åt Natten46).
Våra fäder tänkte sig vattnet såsom det första grundämnet:
ty Ymer var född af den upptinade isens droppar, och hela
hans väsen hade tillkommit af köld och dimma. — Så tänkte
sig äfven Greken sin Oceanos, som den äldsta Guden och
som alla Gudars fader *7). Indiska läran antager äfven vattnet
såsom grundelement, och att allt i verlden härstammat derifrån 48).
De uttrycken: att dropparne fingo lif, genom Dens kraft,
som utsände hettan, kunde måhända anses såsom en tillsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
