Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362;
anmärkas att Vala på intet ställe säger att de ljusa
himlakropparne blifvit skapade, utan blott styrde af Gudarne; hon
säger:
»Solen sken sunnan
mot kalla bergen,
då grodde å grund
gröna örter.» ••)
Detta bestyrkes ännu mer i Sämunds Edda, då der säges
att Mundiiför är Solens och Månens fader, hvarom mera i
nästa stycke. Sturlesons Edda vågar dock på ett annat ställe
säga att Gudarne skapat Solen. Här synes hon endast vilja
nämna stjernornas upphof. Hon talar äfven om ljungeldarne,
som foro lösa under himmelen, och tyckes med detta hafva
velat beteckna norrsken eller kornblixt; ty den egentliga blixten
afbildas genom Thors hammare, hvarom mera i Andra
afdelningen. Norrskenets ljus är, om vintern närmast polen, det
samma som solens är om sommaren, och dess oaflåtliga skimmer
borde af Polarländernas invånare anses som en Gudarnes välgerning.*
Det uttrycket att de under himlen fästade ljungeldarne, betecknar
dessas ursprung ur dunstkretsen, men att de fästade dem,
eller gåfvo dem rum, tyckes uttrycka den bestämda rigtning
de fått, och hvilket Norrskenet alltid bibehåller. Ljuset och
lifvet voro nu till; men ännu ingen bestämd gång eller
ordning i naturen; Vala beskrifver det så:
»Solen ej visste
hvar hon salar ägde,
stjernor ej visste
hvar de fäste hade,
Månen ej visste
hvad för kraft han hade.» ®°)
Men det heter strax derefter:
»Då gingo å rådstolar,
Magterna alla
de helige Gudar
och höllo det rådslag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
