Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364;
hvilket på det mest poetiska sätt uttrycker Tidens fart. Alla
hedniska folkslag hafva dyrkat solen, antingen som
Gudomligheten sjelf, eller som en afbild af dess härlighet och magt.
Det tyckes vara otvifvelaktigt alt Nordboerna, före Asalärans
inträngande bland dem, dyrkat solen och månen; hvilkas namn
ännu äro bibehållna i Söndagens och Måndagens benämningar.
Om de alltid varit ansedda som Gudomligheter, hade de
förmodligen icke fått något rum emellan de historiska Åsarnas
högre gudamagter, hvilka, måhända af politiska skäl, låtit dessa
landets gudaväsen behålla det rum, som deras namn fått i
veckoräkningen. Lapparne hafva tillbedt solen under namn
af Beive; de höllo midsommarsqvällen isynnerhet i helgd åt
henne ••). Hos de så kallade hedniska fritänkarne i Norden
var solen ett uttryck af den högste Gudens magt97), och
ännu efter Kristendomens införande, kallas den högste Guden
af skalderne: «So!ens Herre 98\)>
I Sturlesons Edda säges: »En man är nämnd Mundilföre,
»som hade två barn: de voro så fagra och sköna, att han
»kallade den ene Måne och sin dotter Sol, och gifte han henne
»med en man, som het Glen; men Gudarne, som förtörnades
»öfver denna stolthet, borttogo begge dessa syskonen, och
»satte dem uppå himmelen: de låto Sol köra de hästar, som
»draga solens vagn, hvilken Gudarne hade skapat, för att
»upplysa himmelen, af de gnistor, som flögo ur Muspelhem» ").
Det är förmodligen detta, som gifvit anledning, att bland de
sednare Asyniorna eller Naturgudinnorna upptaga Solen, och
äfven detta synes bestyrka, hvad vi förut sagt, om Solens
äldre dyrkan. De historiske Åsarne hafva troligen genom en
framställning af denne mannen, velat intala Solens äldre
tillbedjare, att Asagudar hade satt henne och Månen på
himmelen, och förvandlat dem till odödliga väsenden, hvilka dock
behöllo sin jordiska härkomst. Då Odén, såsom sinnebild af
förnuftskraften, slutligen, likasom Apollo, föreställde ljuset och
solen, var det nödvändigt att åtskilja sjelfva Solen ifrån den,
som kör hennes vagn, hvilken hedersplats förmodligen unnades
den äldre mythiska solgudinnan, af Asalärans anhängare; ty
hon sades vara född på jorden Likvist äro Söderländarns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
