Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
14.
Dvergarne.
(Naturförhållanden,)
Den tvåfaldighet, som råder i Eddornas Mythlära tyckes
försvinna, då Dvergarne framstå; ty dessa kunna anses som
ett slags naturväsen mellan Gudar och Jättar, mellan det
okroppsliga och kroppsliga, mellan lif och ämne. Och detta
är öfvergången till den trefaldighei, hvarom vi snart skola tala.
Men emedlertid upphäfver icke detta begrepp den dualistiska
föreställning, vi förut sett råda i Nordiska Mythläran; ty vid
närmare eftersinnande finna vi att äfven uti framställningen
af Dvergarne råder samma begrepp om kraft och motkraft,
som i allt öfrigt; emedan Dvergarne äro en sinnebild af
motsatta naturförhållanden. Derföre äro de också lika beslägtade
med Gudarne och Gudarnes fiender; ty de fingo skapnaden,
och verkningsförmågan af Gudarne, eller Naturkrafterna; men
sitt första upphof hade de redan från materien, emedan de
qvicknat till i Ymers kött, eller jorden. De kunna anses son)
ett slags halfgudar, hvilka i sina berg och stenar, likasom
Grekens fängslade Prometheus, alltid röja en viss
sjelfständighet; och de likasom gäckade sitt upphof. Yala säger om
deras daning:
»Då gingo å rådstolar
Magterna alla,
de helige Gudar,
och höllo det rådslag
hvem skapa skulle
Dverga-skaran,
ur Brimers (Ymers) kött
och svarta lemmar.»148)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
