Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393;
verldsträdet. Der höllo alla Gudarna (naturkrafterna) Dom
eller samverkning, hvarje dag; der var deras Dorn ett uttryck
af den jemnvigt, som måste vara i naturen, om icke den ena
kraften skall alldeles tillintetgöra den andra. Men denna dom
var sjelf förestafvad genom en högre vilja, genom en
nödvändighetslag, så vida allting utgick från sjelfva urbegreppet
om Allfader; och om denna nödvändighetslag skulle uttryckas
genom en sinnebild, måste den visas högre än de särskildta
naturkrafter, som stodo under den samma. Deraf uppkom
mythen om Nornorna, derföre måste äfven dessa Väsen blifva
högre än Naturgudarne. Men då dessa Nornor, fastän de i
tiden föreställde den osynlige Allfader, icke kunde anses
allestädes närvarande såsom Han, och då Tid är endast det
totala uttrycket af lif, så måste äfven för dem utmärkas ett
enda ställe, der de kunde verka tillhopa. Häraf uppkom
bilden om Urds brunn, d. ä. det förflutnas källa, såsom en
kollektif bild af all orsak och verkning. Och hvar skulle
denna urtidens källa ligga, om ej vid Yggdrasills rot, vid
Verldslifvets heliga ursprung, vid den roten, som räcker upp öfver
himmelen, som mythen säger, upp mot den osynlige Allfader?
— På detta sätt åskådliggjordes hela naturen i en enda bild,
på en enda punkt. Så blefvo de särskildta naturkrafterna,
hvilka under sjel/rörliga bilder framstått, åter hopsamlade
under ståndande asken Yggdrasill, såsom Vala kallar den aoft),
under det evigt grönskande trädet, som närdes af urtidens
källa, genom Nornornas hand, hvilka i tiden föreställde
Allfader; och likasom Gudarnes samling vid Idavallen är en
sinnebild af naturens daningsdrift eller sträfvande till form
(se 43:de stycket), så är Gudarnes domstälie vid Yggdrasill
en sinnebild af naturens nödvändiga begränsning i dess daning;
det förra uttrycker förmågan, det sednare lagen hvarefter
denna endast får yttra sig, det är: naturen verkar å ena
sidan såsom ett gudomligt lifsväsende, och å andra sidan står
den sjelf under den gudomliga viljan eller nödvändighetslagen,
utom hvilken hela skapelsen skulle sönderfalla till oändliga delar,
och aldrig kunna utgöra ett Universum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
