Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410;
menniskan, hade visserligen aldrig deras lära framställt denna
höga bild af cton gyllne åldern, i hvilken ännu ingen strid
fanns. De ansågo då striden som ett uttryck af det onda i
tiden, och de menade dermed icke allenast striden mot den
yttre naturen, utan fast mera striden mot den inre.
Kämpar och Vikingar, för hvilka den sanna Ëddaläran var en
hemlighet, älskade endast kriget; ty deras kraft skulle på
något sätt uttala sig, och detta kunde icke ske annorlunda
än efter deras skaplynne, sedan Ëddaläran förfallit och fått
en krigisk förvridning, genom de styrandes politiska afsigter;
men denna läras ursprungliga anda var Frid; ty hon var
byggd på de trenne grundstenarne: Gud, Evighet och Dygd.
Derföre gjorde Fäderna Balder den gode, Oskuldens sinnebild,
till den härligaste af alla Gudar 37°). Derföre var Frej,
Fridens Gud, ansedd som den bäste af Åsarne, sedan Balder
var fallen SM). Derföre blef sjelfve Odén, såsom Krigsgud,
stundom ansedd för ett ondt väsende och fridens förstörare 37a);
ty fäderne ansågo tapperheten som en hufvuddygd, men icke
mordbegäret, eller roflystnaden: hvarföre alla röfvaVe och
våldsverkare kallades illgerningsmän.37S) Derföre var också
öfvergudens Valhall endast en sinnebild af sanna hjeltars
ryktbarhet här i tiden; men detta Valhall, med dess Gudar
och Einheviar, skulle försvinna, såsom sådane, när den sista
striden var fulländad, och den eviga friden begynd. — Den,
som oväldigt öfverskådar Eddalärans väsende^ skall finna, att
hon icke var blodtörstig: ja, sjelfva den heliga pligt, som
kallades blodshämd, var till sin natur icke annat än Friden;
ty den företrädde Lagens ställe, och denna hämd togs oftast
på den man önskat skona, utan minsta agg och hat, blott
såsom oundviklig pligt, emedan ingen annan straffmagt fanns
Vid dylika hämdekrig, upphofs fridsskölden, i samma
ögonblick, som mördaren eller härkonungen hade stupat 374).
Hämd-rätten var äfven grundlagd i den Mosaiska Lagen 37a) och
sjelfva försoningslärans Höge Stiftare, som i allt befallde
tålamod och frid, sade likväl om våldsverkare, att »de som
»taga till svärd skola förgås med svärd» *1*). Den fasa, som
våra fäder hade för sotdöd, var ej allenast grundad genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
