Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428;
tanken skulle jag vara böjd, af den anledning, att Sturleson
i sina Konungasagor omtalar Vanerna såsom historiska
personer S03)t och förbigår hela denna myth i sin Edda, hvilken
han annars hufvudsakligen stödjer på Valas uttryck; — men
han har på andra ställen deremot icke tvekat att uppräkna
Vanerna bland de mvthiska personerna; och då denna
afhand-lings ändamål är att framlägga allt, som tillhör båda
Eddorna, så har det varit nödvändigt att äfven här gifva
Vanerna ett rum. Men vi återvända till mythen; Vala säger,
nu för sista gången, i sitt qväde:
»Då gingo å rådstolar
Magterna alla,
de helige Gudar,
och rådslag höllo:
Hvem hade luften
all blandat med eld
eller åt Jotuns ätt
Ods mö förrådt.
»Men der var Thor
så tung tilPmods:
han sällan sitter,
när slikt han spörjer; *
eder brötos,
ord och löften,
alla heliga band
som fästa, löstes.»-3 9 4)
Här var strideris upplösning: allt heligt och bindande
försvann. Naturgudarnes eder och alla heliga band, som fästa,
betyda naturkrafternas första gudomliga upphof, hvilket måste
beteckna fullkomlig förening och frid Denna frid upphörde,
när materien framstod såsom fullt ingripande i verldslifvet,
och väckte den oändliga striden, hvilken på en gång utgör
lifvet och dess undergång: d. v. s. Lifvet, enda uttrycket af
gudomligheten, blef nu, genom gudomlighetens förnedring i
det kroppsliga, på visst sätt underordnadt nödvändigheten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
