Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472;
fästet och handkaflen; äfvenså var hela baljan och
svärdsbanden med guld och silfver beprydda, och insatta med
ädla stenar. Sporrar och ridtyg voro af guld. På ena
armen buro männen stora guldringar. Snot gaf Bodvar
Bjarke ett guldsmycke med diamanter. Om fädernas klädsel
böra vi äfven nämna några ord. Odén säges hafva visat
sig förklädd i en grön tröja, blåa byxor, och skor, som
voro tillknäppta öfver fötterna; men han var då i skepnad
af en gammal man; och sjöng för Sigurd om krigskonst.
Gunlaug hade en mörk mantel, hvita långbyxor, med kängor.
Olof Tryggvason bar en röd klädning, när han föll. Sigurd
Syr hade blå röck, blåa strumpor, höga skor, tillbundna
om benen, grå kappa och vidskyggad hatt, staf i handen med
förgylld silfverholk ofvanpå, och en silfverring deruti. En.
man omtalas med vid hatt på hufvudet, grön kåpa,
linnebyxor tillknutna om benen, en käpp i handen, hvarpå en
yxa var fästad.
De brukade äfven guld och silfvcrbälten. Bönderna, de
förnämsta af folket, hade stora hattar med vida skyggen,
remmar i stället för knappar uti deras långa lifrockar af
ylletyg; vida stöflor, som hopknäpptes framtill. De fattigare hade
korta kläder (eller tröjor) skinnmössor, skinnskor med det
ludna utåt. Krigarne buro ljusblåa lifrockar med
silverbälten om lifvet, penningpung hängande vid den. Skaldernas
drägt var blå och vid, de buro långt skägg; deras harpor
voro stora och enkelt gjorda. Offerpresterna hade sida, hvita
linnekläder. Qvinnorna buro guldkedjor, äfvensom fingerringar.
Deras linne utsyddes med silfver. De brukade guldband om
håret och en slags hattprydnader.
Dryckeshornen voro sirade med guldländer eller med
runor, och i spetsarne deraf satt antingen en guldring eller
ett manshufvud. Hvarje större konststycke hade sitt namn,
hvarmed dess ryktbarhet förevigades. Svärd; dryckeshorn,
ringar och smycken buro ofta eget namn. Så fanns der
äfven ett konstigt arbetadt dryckeshorn kalladt »Grin) den
gode», i hvars spets satt ett manshufvud, som yppade den
hemlighet, hvilken dryckesgästerna buro inom sig Detta är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
