Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£)eljom $e(bur ttteb fæmb, en Iffa itteb ffaumnt.
<Saga ©autrefS oc proffs.
]corsica Riket hade undergått mångfalldiga hvälfningar, då omsider
Svea Konung Olof Eriksson, med tillnamnet Skötkonung, år 1000
efter Christi födelse underlade sig Norrige, i förbund med sin
styf-fader Konung Sven Otto i Danmark och sin slägting Erik Jarl,
hvilka delade riket sig emellan. Under 17 års tid regerades Norrige
med rättvisa; då omsider Fylhiskonungen Harald Gränskes son, Olof
Haraldsson, tott Äewi /rå/z swa härfärder och inkräktade det De
Norske Styresmännen flydde då till Sverige. Olof Haraldsson
uppfordrade sedan äfven Bohus Län, i hvars norra del Eylif Gautske
var Höfding. Ett Ting hölls; men Eylif kunde ej förmås att af stå sitt
Län. Allmogen var den Norska Konungen Olof tillgifven; men
fruktade för Götherna. Folkets Taleman, Brynjolf Ullfald, var sedan
i flera dagar hos Norska Konungen, under välplägning och hemliga
rådslag. Följden deraf blef, att Eylif på ett sednare sammanträde
mördades af Thor Långe, Höfvidsman för Olofs lif vakt, som den
tiden kallades G äst are, af hvilka tolf, förklädde till bönder, härvid
voro sin Höfding följaktige. Olof Haraldsson föll sedermera ett offer
för sina egna undersåtare vid StiJclarstad. — Han var en kraftfull
Regent; men hans våldsamma nit för Christendomens införande störtade
honom. Hans Marskalk, Björn Stallare, framställer den skönaste
tafla af Nordisk kraft och trohet. — Detta är en kort teckning af
den tid, hvarifrån ämnet till detta Sorgspel är taget Vidare härom
i Lagerbrings Svea Rikes Historia 1 Del. 5 Kap. 46 §. Man har
sökt att gifva våra nya Förbundsbröder samma rättvisa som oss
sjelfva. Måtte ingen af oss glömma denna ömsesidiga pligt. —
Kärn-pavisor brukades hos våra Förfäder, vid deras högtidligheter, deras
fältslag m. m. Detta har gifvit anledning till Slutsångerna.
Dess-utom tofde de äfven försvaras af det skälet, att folket genom dem
närmare ingriper i handlingen. Forntidens lynne uttryckes genom
dem; ty de. äro tagne ur tvenne af dess skönaste dig ter. Men de
hunna äfven förbigås af Läsare, som ensidigt utdömma vår
Forntids Skaldekonst. Och hvad dom väntar ej hela detta stycke från
sådane granskare, som uteslutande förkasta det alexandrinska
versslaget? Dock — jag anropar ingenderas bifall, och undanber mig
ingenderas dom. Således nog härom. — Några fel, som jag gjort
emot vår Metrik, erkänner jag redan sjelf utan Recensenters
före-stafning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
