Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA HANDLINGEN.
1. Uppträdet.
EYLIF, ROLF, kämpae.
Eylif sitter omgifven af sina kämpar, hvilka höja lansarne och a12 dermed
pä sina sköldar.
EYLIF, (Står upp).
Ja, kämpar! Göthens mod och Göthens tro jag känner,
hans lunga och hans arm mig aldrig svikit än.
Och då för Kung och land han brynjan på sig spänner,
är segern ju hans hopp, och döden sjelf hans vän?
MS Norges härar fritt omgifva dessa stränder,
må Vikens skygge barn framräcka sina händer
åt bojan, i det hopp att spara guld ocb blod;
ja, svärje man mitt fall bland mina egna fränder,
er Höfding äger nog i Er och i sitt mod.
I hört det stolta hot, mig gafs från Norges Drott;
gån, kämpar! rusten Er. Mitt ord J redan fått.
Och Norske Olof sjelf, om han vår strand beträder,
skalf se om äfven vi af våra stolta fäder
allt manna-arf förspillt och sparat namnen blott.
(Kämparoe gft).
2.
EYLIF, ROLF.
Rolf.
Vä! Eylif! detta spräk en Götha höfding egnar;
ty mod är själéns själ och menskans största skatt.
Se hjelten i en fejd, der heta blodet regnar,
han dör I — Haus sista ord är det väl mindre gladt,
Ung. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
