Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484;
Brynjolf.
Hans kraf rättmätigt är, hans magt oss krossa kan.
Säg, hvem till Norges thron har mera rätt än han?
Hvi älskar du en tvist, som krig och faror föder?
Eylif.
Ur lagens helga hand det svärd du röfvar då,
som din förvägna arm mot lagen ämnar lyfta?
Men vet, fast hopen ej din illbragd kan förstå
ser likväl Eylifs blick hvart dina ränker syfta;
de skola studsa snart, som från en hårdsprängd klyfta,
tillbaka på den arm, som vågade att slå.
Ja skynda, skynda dig för Olofs fot att falla;
dig lycklig dröm, men vet att snart du vakna skall;
snart de förvillade, som nu ej se sitt fall,
en dag det skåda fä, och hämden på dig kalla.
Gå! ifrån denna stund du uti Eylif ser
ej någon blodsförvandt, ej någon vängäst mer.
Förskjut min syster fritt, låt qvinnan för dig bäfva;
men jag din dom har fällt, och ingen kan den häfva.
Bbynjolf.
Ditt ofog mig ej rör. Ditt hat du tyda må;
vanmägtigt är det Ryt! jag dina ord ej täljer.
Nog I du min aktning har; men kan mitt stöd ej få.
Eylif.
Ditt stöd! din aktning? — Slaf! du tror att Eylif då
för detta falska mynt sin pligt och ära säljer?
Väl! ockra fritt dermed; bland dem, som ej förstå
dess halt; och blinde tro hvar prägel, tryckt derpå.
(Brynjolf gir.)
4.
EYLIF, ROLF.
Eylif.
Upp! lugnets timma flyr, och faran mot oss ilar.
Gå! kalla hit min son. Milt budskap före ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
