Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
Ivar (kallt och stolt).
Du hädar mig, och vill min skyddsman vara?
Här jag allena står; men modigt vill jag svara.
Ett nej du af mig får. — Kom, straffa mig derför!
Trander.
Förvägne! jag dig frälst från säker död och fara,
dock med en oväns hån nu mina råd du hör?
Ha! följ din Höfding då; hans lott du dela bör:
som han blif segrarns rof, och uti bojan rasa!
Än mera! (sakta) Brynjolf sjelf har ju förklarat sig?
Förkasta Alfhilds hand, och gå att störta dig.
Gå! gå! —
Ivar (afsides).
Hvad strid, hvad höjd af sällhet och af fasa!
O, Alfhild"! mot ditt råd i brott jag sölar mig;
men genom detta brott, likväl jag vinner dig.
Trander.
Din öfverdrift jag vet. Du svärmande fördömer
det sanna hjeltemod, som enskild pligt förglömmer,
som räddar land och folk från undergång och död.
Du för en höfdings nyck vill att de offras alla;
fast sjelf han svagast är, och sjelf han måste falla.
Du lyder blott hans vink, och ler åt deras nöd.
Ivar.
Jag afhört dina skäl. Jag afhör dem allena
du som mig räddat nyss, du kan mig ondt ej mena.
Min ungdom känner jag, den fordrar vänners stöd.
Välan jag lyder dig. —
Trander.
Din lycka och din ära
på detta ord bero, om rätt du det förstod.
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
