Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Inge.
Din aning gläder och förvånar;
men Jedvard Bonde svare sjelf!
Jedvard.
Kung! jag har vida färdats om:
jag Söderns sköna tärnor sett;
mot österns mör de voro ringa;
som rosen ringa är mot solen.
Men rosor, solar, alla verkat
dock lika litet på mitt sinne;
ty alltid mindes jag vår Nord.
Och då jag åter kom till Svithiod
och såg er fränka, då förstod jag
den underliga, djupa längtan,
som kylde mig mot Österns hetta.
Cecilia! Förklara dig,
om du förstått hvad Jedvard säger —
Ett ord, ett ja/
Cecilia (med mycken känsla).
Ett ja för evigt I
Inge (till Eskil).
Jag öfverraskad är; men glädes,
att himlen talar genom dig.
(till Cecilia).
Din far är borta; men jag är
hans vän och eder närmsta frände;
jag svarar för hans bifall. — Jedvard
med Danakungen är befryndad.
Sven Jarl har intet skäl till afslag.
ESKIL (förenar Jedvärds och Cecilias händer).
I himlens namn! — Nu är jag nöjd.
Ej många dagar stå mig åter;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
