Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SS suckar midnattsvinden tungt
omkring den fallne kämpens ätthög. —
Ja, ser du ej hur dessa högar,
hur Frejs och Thors och Odens hög,
stå der, likt trenne starka kämpar,
som öfverlefvat drabbningen,
der deras bästa vänner fallit
med deras Konung. — Sörjande
på slagfältet de stå och se
på kungens bål, hvars sista bränder
sin dystra rök med molnen blanda.
{Sven orörlig. Tove fortfar).
Sven Jarl! Din fader, sista gången,
dig frågar i de Gudars namn,
som du förglömt, om du förråder
också de Sviars frid och frihet;
ty nu de kristne våldfört dem,
liksom en svag trälinna drifves
ifrån sitt bo utaf den rike,
som köpte henne. — Ville du,
att sagan skulle om dig tala
och säga: »Det var en Sven Jarl,
»som fädrens tempel brännas såg;
»och se! han gick till dessa munkar,
»som gjort det, och han ödmjukt kysste
»på deras hand, att sjelf han måtte
»få draga in en andedrägt
»af Söderns rökverk, som de svängde.
»På knä han låg, likt älskaren,
«framför en qvinnobild, som troddes
»långt mägtigare än vår Frigga,
»och mildare än Vanadis.
»Och se! han bad till helga männer,
»af man och qvinna aflade,
»liksom han sjelf! Han bad till dem,
»men ej till Odén, solens herre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>