Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Miirgitia stred emot sin tids villor och förderf; mm hon stod sjelf i dess
mörker, liksom kämpen under en nattlig’strid. Hon delade verksamma folklärares
öde; hon blef häcklad af motståndare och misstydd af anhängare. Hennes
poetiska framställningssätt måste missförstås af de sednare, och som vidskepligt
förklaras af de förra. Katholiker hafva påstått, att hennes skrifter blifvit
för-derfvade af öfversättame ; andra åter, att de voro i grunden stridande mot
katholska kyrkan. Reformerta hafva af henne tagit bevis mot påfvedömets
villfarelser; andra åter bevist, att hon sjelf varit besatt af djefvulen. Ja, jag
är öfvertygad, att ännu i denna dag, skall mången förkasta detta stycke, blott
för namnets skull; men det skall komma en tid, då de gamla minnen skola
uppstå, och likasom en lönnmördad, kräfva sm ära igen. Qvickheten kan förlöjliga
allt; men den förmår ej tillintetgöra det gudomliga, som ligger i hvart dristigt
företag. Och hvad rättvisa skulle vi kunna kräfva af en efterverld, om den
ville bedömma oss, endast efter våra misstag och brister t — Man sky g g ar för
de tider, då påfvevàldet förtryckte verlden; men hvem dristar sig att fördömma
den fromma andakt, den innerliga tro, den rena försakelse, som lefde i deras
hjertan, hvilka med enfald höllo sig till Medlarns höga lära, fastän tidens
grofva förlåt ännu bortskymde det allraheligaste?
Friherrinnan A. v. Helvig, har i en Legend utfört samma ämne, som detta
sorgespel innefattar, och tänker äfven dramatiskt behandla detsamma. Ett snille,
som så många gånger lyckligen framställt dèn högre katholska läran, som med
förvånande kraft målat vår Nords enfald och storhet *), kan med säkerhet trotsa
alla jemförelser.
Hvad jag i detta sorgespel framställt, är tagit ur våra Häfder, hvilkas
innehåll jag ämnar envist följa och anföra, oaktadt alla anmärkningar deremot.
Jag önskar måla hvarje betydande tidspunkt, i våra häfder, och denna målas
bäst genom sina egna händelser. Birgittas egna uttryck i sina skrifter har jag
esomoftast begagnat; ty dessa röja säkrast hennes åsigter af katholska
läro-grunderna. Drottning Johannas öden äro tagne ur dess historia af Abbé Mignot.
Ett Mellanspel, föreställande Karnevalen, utgör, på visst sått, ena
Handlingen i Birgitta. Dess uppträden äro lånade af Göthes beskrifning om
Romerska Karnevalen och af de mundtliga underrättelser jag fått om den
Neapolitan-ska. Men — ett Lustspel midt uti ett Sorgespel! — Jag kan på intet sätt
försvara detta afsteg från det allmänna. Kanske skulle den religiösa
sinnesstämningen på skådeplatsen för mycket slappas om icke en dylik afväxling lättade
sinnet; kanske kunde äfven genom detta Mellanspel framstå motsatta taflor af
Söderns glädtiga gudaktighet och Nordbons allvarsamma, halft mjältsjuka andakt.
Att införa våra gamla, härliga folkmelodier i ett skådespel, har jag ansett
tillständigt; ty, ursprungne ur vår äldre bildning, äro de sammansmälta med
vår äldre Historia. Likväl var företaget svårare än jag trott. Må lättsinnet
invända, att vanan till att höra sämre bondvisor sjungas efter dessa Melodier,
betager dem deras behag för åhöraren. Det sköna är evigt till väsen, och beror
icke af tidens nycker.
*) Taschenbuch d. Sag. u. Leg. f. J. 1817.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
