Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
Alyah (gråtande).
Du reser då ifrån mig nu?
Birgitta.
Rätt snart. Jag måste det. — Så korta
bli glädjens stunder uppå jorden.
Alvah.
Och reser du likväl till Norden?
Birgitta.
Nej, till Jerusalem. Men du
blir här.
Alvah.
Då får jag icke döpas? —
Din goda dotter, Fru Kathrina,
som du befallt, att lära mig
ert Ave och ert Pater noster,
och allt det andra, sade nyss
att jag var snäll och att milt minne
var en förunderlig Guds gåfva.
—-Det gick så långsamt m^d min lärdom
på slottet. Af en vördig Gråmunk
jag skulle undervisas; — men
när hälst ban skulle läsa för mig,
då satt han blott och gäspade
och somnade till slut, och när
han vaknade, blef första frågan
om rätt jag mindes hvad han sagt;
och derpå sträckte han sig åter.
Så slöts det hvarje gång; och Alvah
fick alltid bannor för sin tröghet.
ABBEDISSAN (sluter henne i famnen).
Mitt barn! du blifver i vårt kloster
ett dyrbart minne af den tillit,
hvarmed den ädla Frun oss hedrar.
Ling. U,
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
