Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
741
Birgitta.
Tack min Kila Alvah!
(Allt kom sig for bilderna).
Katharina (ser taflan).
Oh! hvilken härlig tafla, moder! —
Italien är rik mot Norden;
men i mitt hjerta känner jag,
att äfven Nordbon kunde måla.
Birgitta.
Ja, min Kathrina! öfverallt,
i sjelfva drifvans vilda öcken,
stå blommor fram; — trots tidens töcken,
fördubbla de sig tusenfallt,
sen blott en skymt af himlaljuset
dem väckte opp ur jordegruset,
och sen en fläkt af himlaranden
fått sprida deras frö i sanden. —
(till Alvah, som med största uppmärksamhet hört dem).
Mitt barn! En gång vi ej behöfva
af konsten medel, för att fatta
den heliga. — När, brinnande
af tro och kärlek, vi oss pröfva,
då kan vårt öga henne se,
och hennes strålar det ej matta.
Alvah (gndligt nedböjande sig för taflan).
Ack! jag dig ännu ej förstår;
men i milt hjerta strålen går
utaf din blick; och full af hopp
jag ser till helga modren opp.
Birgitta (rörd).
Lär, Alvah! lär det sanna sätt
att dyrka Kristi mor på jorden,
och göm i hjertat dessa orden
att, när du dyrkar Honom rätt,
är hon i Honom dyrkad vorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
