Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7T5
Hon dyrkas af vårt blinda slägte;
men höres, i det stolta bröst,
ej någon gång en hemlig röst,
som säger, att all verldens ära
blott är ett irrbloss, i vår höst,
som skimrar, att sig sjelft förtära?
(Johans* »nekar djupt; Birgitta fortfar med ännu starkare uttryck).
Se, natt och dag stå aldrig stilla,
så rastlöst vandra menskorne,
på ljusets väg, i mörkrets villa:
om vakna eller sofvande,
de gå dock vägen, antingen
till Himlen eller afgrunden.?e)
Johanna! Drottning! rädda dig.
Vet. — Himlen talar genom mig.
Du följer sinnlighetens bud;
vänd om, — vand om igen, tül Gtid.
Ditt synda mått du än förøker:
min son du ju förleda söker?
Du löser opp det helga bandet,
som honom fäst vid fosterlandet?
Än mer, du vill hans själ förlora;
du tror, att synder hos de stora
ej vägas uppå samma våg,
af Domaren uti det höga. —
Minns, att han städs med samma öga,
på matken och på ängeln såg.
Johanna (med återhållen förtrytsamhet).
Birgittas tal mig skulle såra,
om jag ej kände hennes renhet:
och jordisk höghet glöm nias bör,
när Herrans vilja för oss tydes. —
Men ej så brottslig, som ni tror,
min kärlek är. Vid altaret
jag rena vill en jordisk låga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
