Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
804
/
HoFHERREN (med lika ton).
Nej. —
Johanna (med stigande oro).
Nej! — bara nej! — De korta svaren
betyda nägot fasansfullt. —
Har ban då flyktat bort med modren?
Jag vet, att heqnes skepp är redo.
Hofherren.
Jag sett hans landsmän. Af Birgitta
jag äfven såg en skymt, och ville
med henne tala; men det afslogs.
Och man mig svarte blott de orden,
att Riddaren ej kommer. —
Johanna (förvirrad.)
Grufligt!
Se, huru hålögd och hur dödsblek
nu svartsjukan, med öppen famn,
tungt flämtande, emot mig ilar!
Hon trycker mig allt fastare
till döÉringroagra bröstet. — Hu!
jag kan ej andas. — Hårdt hon klämmer
mitt arma hjerta mot hvar knota!
(Hon kämpar med sig sjelf; men sättes alldeles utom fattning
àf .de inkommande).
8..
De förre. Den till hexa förkladda hoffbun, åtföljd af
flere till spöken förklädde.
Hexak (ntan att bemärka Johannas sin*
nesoro, sjunger):
Kom, ungersven! Borden stå svigtande af mat.
Chor af blomsterkransade ynglingar och flickor (sakta).
Kort är glädjens tid! —
Umg IL 51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
