Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingiald Illråda och Ivar Widfadme. Sorgespel - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ætt Mändamålet helgar medlen" har långe varit en
herrskare-grundsats» Ingjald och Ivar följde den äfven. Men, ehuru lika
härutinnan, framstå de oftast olika, så val i sina syften som i
sina medel. Ingjald sökte att förena det söndrade Sverige, ocA
ämnade styra det efter lag och häfd; derföre lät han Viger den
Vise hopsamla alla särskilda landskapslagar. — Ivar hade ett
annat ändamål: han ville endast underlägga sig rike efter rike.
Ingjald var våldsam och lömsk i sitt sätt att utvidga
Svenska Öfverkonungens magt. Ivar deremot uttänkte kallt de af
sky-värdaste ränker, och ville uppoffra sin enda dotters, och hela
sin afkommas ära, för att vinna ett rike mera. När Ingjald
genom sina våldsgemingar gjort sig hatad af de höge, tog Ivar
hans spira och gjorde den lika tung i sin hand.
Dessa herrskares slut stämplar äfven olikheten i deras
tänkesätt. Ingjald vigde sig sjelf åt samma död, som han beredt så
många andra, och delade samma lott med dem, då han likväl i
sista stunden kunnat välja svärdet eller ättestupan. — Ivar,
utmanande till tvekamp sin gamla fosterfader, som blottat hans
ränkfullhet, sprang vansinnigt från sitt skepp och drunknade,
just då han var på vägen att göra nya inkräktningar.
För ott rigtigt teckna dessa båda herrskare, böra de ställas
jemte hvarandra, så, som de stodo i tiden. Att det här skett
på ett sått, som Dramaturgen hittills icke antagit, torde ursägtas,
så framt stycket lyckats. 1 motsatt fall har det ingenting att
förlora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
