Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingiald Illråda och Ivar Widfadme. Sorgespel - Första handlingen - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
att do med dig, om Odén skulle
dig bjuda till sin höga sal.
Ty mig skall Ingjald icke sluta
i famnen, om än Nornorna
ät honom segren gåfve. — Se!
invid min barm ett gift jag burit,
två hela år, alltsedan Ingjald
sin mordfest höll. Jag förutsåg
min faders fall, och då beslöt jag
att äfven dö, — att aldrig likna
de veke Fylkeskungabarn,
som, jagade ur fosterborgen,
befläckats med välgerningar
af deras fäders mördare.
Hjorvàrd.
Var lugn! Likt Tyr, min hand jag snart
i Fenrisulfvens gap skall lägga,
att han en gång må blifva bunden,
förrn elden ur hans mun fått tända
vårt hela land. —
(Buller utom skådeplatsen).
HlLDIGUND (med fasthet).
Jag tror ditt löfte,
och Hildigund blir din Valkyria:
i manlig drägt jag följer dig
till striden.
Hjorvàrd.
Nej. min Hildigund!
Du känner icke mannastriden,
den är som Gudars dom förfärlig.
(Bullret tilltager).
Men hvarför detta larm i borgen?
Kom! —— (vill gå ut. Dörren öppnas; en folkskara intränger).
Hildigund.
Vänta! Brudeskaran nalkas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
