Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingiald Illråda och Ivar Widfadme. Sorgespel - Tredje handlingen - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
just armen, — hör du? — sjelfva armen,
som spänner bågen och den riglar.
Hvad gör jag värre än min fader?
Han röjde bort de murkna träd,
som sögo jordens friska must
och hindrade båd’ sol och regn
att tränga till det låga gräset,
af hvilket odlarns hjordar näras. —
Hvad gör jag värre än min fader?
Han tömde ut de gamla kärren,
som endast spridde köld och dimma,
och ville att en härlig skörd
uppå dem skulle växa opp.
Så gör ock jag bland Fylkes-ätten:
jag rödjer uti denna vildmark
Frid unnar jag enhvar, som lyder;
men fiende är den, som trotsar.
Säg! I de underlagde fylken
har någon ännu sig beklagat?
Viger.
Hos menigheten märkes oro,
den misstror re’n och snart den hatar.
Man fordrar frid. —
Ingjald (häftigt).
Hvar finnes frid,
om ej der frihet bor bland folket?
Ty träldom är oändlig fejd,
som våldet för mot den förtryckte.
Hvar finnes frid, då denna kamp
än fortfar, under det att magien,
liksom en gästsven, rådvill vankar
från lydkungar till öfverkonung?
Viger.
Vet, Gardarikes hela magt
ånyo öfver våra hjessor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
