Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingiald Illråda och Ivar Widfadme. Sorgespel - Fjerde handlingen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
Rorä.
När andra svika, står ban fast,
jag tror det ocb jag honom möter. (?Ul gå).
Auda.
Jag kan ej hejda dig? — Ditt öde
jag förutser. — O Rörik, Rörik!
Se der vår Harald! —* (hon leder gosstn firtni).
Ej för mig
jag ber om en försonlig blick;
jag ber dig blott, förrän du går
från denna lilla, späda ättling,
lägg dock din kungaarm kring honom,
liksom en gren af mogna eken
beskyddar telningen i stormen.
O! ser du ej hans tår? Den ropar
på din bönhörelse. —
HARALD (med utsträckt* armar).
Min far!
RÖRIK (studsar tillbaka; omsider sluter han
gossen i sin famn).
Min son, min Harald!
(kysser honom med varma).
Auda.
Tack, min Rörik!
Du gett min Harald sista kyssen.
Nu är jag lätt, nu är jag stark.
Och, om du faller för min far,
skall jag försona edra brott,
uti den dygd jag lär er ättling.
Rörik.
Kom hit! — Jag kan ej mer fördraga
de heta tårar, som mig bränna.
Kom hit! Om fam nen mig, J båda!
(omfamnar dem begge).
Om jag är brottslig, bör jag skynda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
