Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingiald Illråda och Ivar Widfadme. Sorgespel - Femte handlingen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
7.
En trädbeväxt klippa vid sjöstranden; en grotta deruti. Flera
holmar på afstånd.
HHjDER (inkommer, lägger af sin forklädnad,
tager fram sin sköld och sitt svärd
under en sten och slår på
skölden: strax framrusa en mängd
beväpnade nr berggrottan).
Frid, vänner, Ivars starke kämpar!
Nu har jag spejat Ingjalds borg
pS Ränninge. Han är der sjelf.
Han talade till mig med list,
och tänkte speja ut mitt syfte,
och skrämma mig med stolta ord;
men hämden låter sig ej skrämma.
Ha! Ingjalds jättar, som byggt opp
tredubbla muren kring hans borg,
de voro endast usla dvergar,
som brukat list; hvarenda sten
tycks ligga lös uppå den andra:
en enda stöt är nog att få
den höga muren till att svigta,
och ramla ned på Ingjalds hjessa.
Jag skall försöka lossa den;
(visar svärdet),
ty detta verktyg sviker icke.
Och porten till hans borg jag öppnar
med gulddyrk — den för mig ej stänges.
Jag mött en vårdman, som mig kände:
en gyllne ring jag drog af armen
och tryckte i hans hand; han tog den,
en nick bekräftade hans bifall.
Så skall jag lätt de andre fånga;
ej äro Ingjalds vänner många. —
(hänger svärdet och skölden på ett träd).
Men länge dröjer Vidfadme!
Han lofvat mig ett möte här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
