Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingiald Illråda och Ivar Widfadme. Sorgespel - Femte handlingen - 9 - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Kämparne drägt ned it stranden, anförde af HÖgne. Irar tiger
?id sig sjelf:)
De yfvas öfver sina anslag
och drömma om sjelfständighet,
som barnet, när det envist ifrat
mot ammans ledning och det släpps:
det trippar häftigt några fjät;
men hastigt svindlar hufvudet
och foten vacklar; svaga handen
strax griper efter nya stöd.
Så ha de gripit i sin nöd
åt detta svärd; men snart jag vill
den skarpa eggen vända till,
att ej för starkt de derom fatta,
och så sin nya lodsven matta. —
Hur allt bedrar! Förtjust besteg jag
det gamla Manhems klippestrand;
men nu är tjusningen förbi
och ärelystnan re’n mig bränner!
Ha, Radbart! den skall mättad bli;
till dig min dotter flykten tog,
det för min hämdrätt vare nog!
(går. Skådeplatsen förändras).
10.
(Förgården af Ränninge borg på Fogdön, omgifven af höga
ringmurar. Det börjar småningom mörkna).
HILDIGUND, buren af INGJALDS kampar, på sköldar,
med Ingjalds fana öfver i form af en himmel INGJALD.
FOLKVID. Höfdingar. Vårdhållare.
HILDIGUND (blek och matt, med förbrända
kläder och ntslaget hår, till
Folkvid).
Låt tåget stanna! Jag vill hvila.
(Folkfid ger kämparne ett tecken; de nedsätta henne).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
