Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingiald Illråda och Ivar Widfadme. Sorgespel - Femte handlingen - 16 - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Var fast, och midt i dödens hvimmel
far fort att trotsa jord och himmel!
17.
INGJALD. ÅSA.
Åsa.
Man frågar om ej öfverkungen
vill dela sina kämpars glädje?
Ingjald.
Jo, dotter! Jo! Till sista droppen
jag delar gillets fröjd med dem.
(fattar hennes hand).
Säg, har du hört hur jag, som barn,
med mina fosterbröder var
vid offringen i Upsala?
Då sällade sig alla gossar
kring mig. som öfverkungens son.
Jag delte dem i tvenne hopar,
och sjelf, jag förde an den ena;
den andra lemnade jag åt
en son af Fylkiskungen Alf.
Vi slogos raskt; — men hör du, Asa
Jag öfvervanns, och bittert, bittert
begret mitt nederlag; då kom
min gamle fosterfar, Kung Svipdag,
och mälte hvilken skymf det var,
att af en ringare besegras.
Sen tog han glupska vargars hjertan
och lat dem stekas mig till föda.
Jag åt deraf och hård jag blef.
Hör! Jag ej gett dig samma föda,
men samma lärdomar du fått.
Säg, äF du vek, — vill du bli offer
för Fylkiskungen Ivar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
