Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Första handlingen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thure Bjelke.
Oss ban må förglömma; blott han ville
minnas folkets bästa; men förgäfves!
När förleden höst Kung Erik for
från oss, hem till Danmark, lät han taga
här i landet, från de arma bönder,
lefvande och dödt, som tagas kunde. u)
Oförvägen retar han ju folket?
Bengt Stenson.
Folket är ju alltid till sitt lynne
kallt och knarrigt? Sen det börjat hata,
är dess orättvisa alltid redo,
att sitt fordna föremål förfölja.
Väl är Konung Erik obetänksam
och kan lätt förvilla sig i valet
af de länsherrar, han sätter till;
men han kan ej älska Sverge mindre
än han älskar Da fi mark eller Norge;
ty han är ju Tysk och född i Pomern?
Broder Svenson (bestämdt).
Konung Erik älskar intet af dem;
sig och sina Tyskar blott han hyllar.
Slogs jag ej som ärlig undersåte,
förde an den svenska örlogsflottan,
när i Öresund de Lybska skeppen
drabbade mot oss och danska flottan?1®)
Jag förglömde att Kung Erik lät
uti Sönderborg min farbror döda;19)
som en ärlig man jag stred för Kungen;
men den Lybska flottan var för stark:
fordna nederlag de hämnades.
Fången blef jag, jemte många Svenskar,
förd till Lybeck; hård var fångenskapen.
Enligt Calmare förbund vi borde
lösas ut af Kungen; han det bröt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
