Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Första handlingen - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
Bengt Stenson (afsides).
Fåfängt får du kämpa för det målet,
om min son lärt föra hämdestålet.
(högt).
Biskop Knut nu dröjer allt för länge.
Germund.
Lugna er! han aldrig öfvergifver
den som röfvar kloster eller land.
Ni förundras? — Ha! jag minnes nog
Abbedissan uti Wadstena;
penningkistornas försegling bröt hon,
stal de skatter, man i klostret insatt
till förvar, och frossade dermed. ,T)
Klosterfolket henne hotade;
men hon blef af Biskop Knut beskyddad.
Sjelf han pantsatt sina Biskopsgårdar
just hos er, för att sitt slöseri
underlätta.38) Han nog tjenar er
lika vänskapsfullt, uti er nöd.
Magnus Bengtson (springer häftigt fram).
Fader! — Fienden ifrån oss viker,
och du vill ej, lik en hungrig gam,
spänna vingarna och kröka klorna
för att jaga det förskräckta lam,
som flyr undan ifrån sten till sten?
Nå välan! så låt mig då allen
rusa fram uti min hämdebrånad.
På vår borg skall verlden än förvånad
se vårt stolta sköldemärke pråla;
ty med blod — med blod jag vill det måla.
Bengt Stenson.
Stilla, son! se Biskop Knut der kommer.
Han nog vet att gifva råd. —
Magnus Bengtson.
Ha, råd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
