Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Tredje handlingen - 1 - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Gossen.
Åh! jag redan ser hvar kojan står (skyndar at).
2.
FRUN, FLICKAN, PUKE, MUNKEN, PECCATEL,
Tårnan, Tjenare.
PECCATEL (inställsamt).
Ädla fru! ni vågar allt för mycket:
låta gossen så allena gå
här i skogen!
MUNKEN (afbrytande).
Nej, Herr Peccatel!
vet en gosse måste vara dristig!
han är ämnad, att för landet strida.
I det stora hela skall han verka.
Störst är qvinnan när hon glömmas kan,
för att lefva blott för barn och man.
Händelserna honom med sig drifva,
till försakelse de henne lifva.
3.
De förre, Tvänne Kolare, (som smyga sig
forskande fram ar en kolmila).
Första Kolarn (hviskande).
Jo, det är just, som jag sade nyss,
Fru och barnen, Peccatel och Puke.
Andra Kolarn (vid sig sjelf).
Hämden gifver krampa åt min hand.
Dolken, som jag en gång gömt i barmen,
kan jag icke mera släppa. Hvad?
skall den blottas?
första Kolarn (fattar honom i armen).
Skynda! lätt vi röjas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
