Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Tredje handlingen - 6 - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
GOSSEN och FLICKAN (bida i tårar).
Helsa pappa!
Munken.
Skynden, skynden er!
Ingen bör förlänga sorgens stunder.
Om vi tunghändt böja blomman ner,
möta oss blott taggarne derunder.
(Johan Anderson går).
(Kettil, Barnen och Nils Pake gå bort; tjenarne framleda hästarne
ti*l dem. Frun sätter sig till häst, hon har flickan i knät.
Puke sätter sig äfven opp med gossen i knät. Munken och
tjenarne tåga bort efter dem. Sedan tåga ännu flera
beväpnade tjenare efter dem. Deras hästar äro belagde med
vat-säckar).
7.
Båda Kolarne, sedan PECCATEL.
Första Kolarn.
Ja, de tåga bort. — Nu kunna vi
åter träda fram, som tomma skuggor,
hvilka fly, när otteklockan ljuder.
Andra Kolarn.
Någon kommer? — Ha! Jag känner honom,
det är Peccatel. —
Första Kolarn.
Ja, rofdjursslägtet
plär ju under natten hemligt vandra,
att i mörkret paras med hvarandra.
PECCATEL (går fram, slår den andra Kolarn
tvänne slag på axeln).
Riddarslaget. —
Andra Kolarn.
Peccatel! vi råkas.
Peccatel.
Ja, jag öfvertalte Frun att dröja
här vid Ringstadholm. Jag hoppades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
