Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Tredje handlingen - 8 - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
900
(högt).
Biskop Knut likväl mot vanan dröjer
alltför länge. Säkert han från slottet
märkt de resande. Snart mörknar det;
uti torparkojan, såsom vanligt,
vi vårt nattherberge måste taga;
Tyst! han kommer. — Bakom träden — skynda!
fort! — att ej hans sällskap röjer oss.
Första Kolarn.
Flädermössen gömma sig, när ufven
nalkas. — Mörkrets barn hvarandra skrämma!
(De stiga bakom traden).
9.
De förre, Biskop KNUT, Tjenare.
Biskop Knut (åtföljd af några tjenare, som
bara mat och dryckesvaror; alla
korsa sig framför korset).
Så! — vid hetga korset läggen ner
de almosor, som jag dagligt ger
till de arma Christna här i nejden,
hvilka lida af den långa fejden.
Intet jordiskt vittne må det se,
endast helgoqen sig fägna böra
af mitt offer, min försakelse.
(Tjenarne gå. Hftn trader sedan varsamt fram till Kolarne).
Frukta ej, Bengt Stenson, det är jag.
Vin och mjöd och herrekost jag bringar.
Andra Kolarn.
Härligt gille i en kolarmila,
den om dagen är min herreborg,
liksom torparkojan under natten.
Första Kolarn.
Värsta rofdjursslägtet plär ju så
frossa i en okänd, nattlig vrå.
(Han bär knytena in i kolarmilan; de andre gå dit in. Skådeplatsen
förändras).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
