Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Fjerde handlingen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Thure Bjelke.
Obetydligt. — Resan tärt hans krafter;
likväl har han samma verksamhet
i sin själ, beständigt grubblar han
öfver Sverges välgång och sin krigshär.
Berman.
Ja, Herr Riksråd, jag är stolt och nöjd,
att mitt ben är läkt; och jag kan visa
Engelbrekt min trohet.
thure bjelke (med ett handslag).
Hjertlig tack! —
När vår tappre Engelbrekt blef sjuk,
for jag hastigt ifrån län till lan,
att, på Rådets vägnar, varna folket,
styrka det uti sin tro och lydnad;
ty de rasa eller också digna,
om den store hjelten längre saknas.
Nils Stenson (afsides, blir varse Magnus
Bengtson).
Hvad! Min brorson? Lätt vi störtas båda.
Berman (bemärker Magnus Bengtson).
Hvad är detta för ett munkbesök?
Såg jag icke dig, vid Nyköping?
Två Krigsman.
Jo, han var der, förrn vi stormade.
Nils Stenson.
Oh! han gör visst icke något ondt.
Stackars man! låt honom gå med fred.
(Krigsmannen släpper honom).
Magnus Bengtson.
Jag kring landet vandrar, för vårt kloster
Uti Gudhem. - (visar sitt skyddsbref).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
