Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Fjerde handlingen - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Frun.
Stilla, stilla! pappa är så matt,
han ej tål ditt buller. —
Gossen (misslynt).
Hm! du sagt
att det vore väl om jag en gång
blefve halft så rask som pappa. —
(ser på kryekan). Ha!
Nu är den så prägtig! (tar dan hastigt och »ätter tig grensle
deröfver).
Flickan.
Nej! ack nej!
du får ej till käpphäst bruka henne.
(Gossen svänger otåt golfvet med kryckan. Flickan aoker att fi
fatt på honom).
Gossen.
Pytt san! får du fatt uti min fåle.
Hopp sa’n! hö och hafre skall du få
om du springer snällt.
Frun.
Nå, stilla, barn!
Engelbrekt.
Låt dem bullra. Vet, för ömma fäder
barnastojet är, hvad kärlekssången
är för älskarn, när hans mö den qväder;
men jag hör, man nalkas; — Riddar Bengt
är må hända redan kommen hit.
Gå, min goda maka! med de små;
lätt du annars kunde såra honom.
Hvarje christen, som försoning söker,
bör en christen vänligt emottaga;
ty det godas seger han föröker.
Frun (med eftertryck).
Ja! när han som christen söker den,
då först har han rätt att bli din vän.
(vänder sig bort, aftorkar tårarna och går).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
