Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Fjerde handlingen - 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
Engelbrekt.
Ja, det vore plågsamt
Att till lands den länga vägen resa.
Kettil.
Herre! denna resa är ett vågspel;
lemna ej ert slott i detta tillstånd.
Engelbrekt.
Kettil! nej — jag kan ej, får ej mera
vara sjuk. — (betydningsfullt.) Kung Erik är på Gottland. —
Ja, om några dar jag måste resa.
Låt emedlertid i ordning ställa
allt, som kan behöfvas.
Peccatel (bestäiu&mt).
Glöm ej heller
att beskrifva rätta segelleden
för de tjenare, som följa med.
Kettil (bittert).
Så? ni önskar ingen krokväg, Herre?
Engelbrekt.
Tvister göra menskolynnet värre,
minns det, gamle Kettil! —
Kettil.
Herre, hör mig!
Jag har troget vaktat edert slott,
och jag lider ej att lömska ulfvar
smyga sig derin. (går).
Engelbrekt.
Han är gammal,
och hans knarrighet förlåtas bör. (Peccatel bågar).
Ni, Herr Peccatel! är hemmastadd
i mitt hus; ledsaga Riddaren
till min maka. Hon skall gerna se
mina gäster. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
