Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Femte handlingen - 3 - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
Thure Bjelke, (afbrytande).
Din egen ärelystnad
blir den hämnare, som krossar dig.
Hör! om du uti ditt hjerta röner,
kraft, att rädda Sverges olyckssöner,
stig då upp som hjelte eller kung,
för att få en större sten på grafven;
gyllne spiran är som Riksmarskstafven
ganska bräcklig; ja, — och mera tung.
Carl Knutson.
Tyst! man kommer. Ingen veta bör
hvad jag tänker, eller hvad jag gör.
4.
De förre, ERIK PUKE, Tvänne Våpnare.
Erik Puke.
Väl, Carl Knutson! att jag här dig träffar.
Aldrig jag i mina yngre dar
jagade ett villebråd så ifrigt
uti skogen, som jag efter dig
nu har letat. Dig jag hatar mera
än de främlingar, som plåga Sverge;
och jag manar dig till envigskamp;1>a)
ty du är Kung Eriks herresven.
Du har budit honom Sverges krona;
Erkebiskop Olof stöder dig;
och hvad jag samt Engelbrekt uträtta,
det gör du om intet. Danske slottsherrn
Jösse Erikson, hvars grymhet tvang
Engelbrekt till första upprorssteget,
har du gifvit lejdebref att komma
åter i vårt land; men bönderna
hafva svurit att hans hufvud stäcka.11 •)
Jag skall skydda dem om så behöfves. —
Och med envigssvärdet strax bevisa
hur en Riksförrädare bör straffas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
