Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Femte handlingen - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26*
En annan.
Dubbla fiender de våra hafva:
på en gång de måste släcka elden
och försvara sig mot svärd och kulor, (går ut).
Ynglingen.
Griper elden öfver hela staden? —
En tredje Borgare.
Det kan vara gjort uti en blink,
om ej Herren gifver råd och kraft.
(De skynda nt. — Lång tystnad på skådeplatsen; skott, klämtning
ocb stridsbuller utom den samma).
Gubben (kommer vacklande fram).
Barn! jag flera gånger ropat dig;
men du hörde ej min gamla stämma.
Likväl har den säkert blifvit hörd
utaf den, som allt kan råda. — Vet du,
jag just tyckte, under det jag bad,
att mitt hjerta blef så lugnt och modigt
och det var liksom jag hade hört
någon till mig hviska, att vår fara
skulle slutas snart.
Ynglingen.
Nej, gode fader!
det är värre, — värre, än ni tror.
Kanske hela staden ödelägges.
Ingen räddning hoppas våra vänner.
Gubben.
Dina ord ej nederslå mitt mod;
ty jag vet, att den som kan oss rädda,
är än lika mägtig, lika god. —
(med hanryckning).
Barn! — jag är ju blind och mina ögon
fatta icke dagens fria mål; —
men jag ser — jag ser en snöhvit dufva
flyga fram mot lågorna — och vinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
