Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Femte handlingen - 13 - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med sitt tal han kunde reta dig.
Se! du tål ju inga ledsamheter.
Du blir sjuk. På denna vilda holme
måste du då ligga, utan hjelp.
Engelbrekt.
Goda maka! hvarför alltid tära
dig och mig med dessa mörka syner?
Magnus Bengtson är väl ung och häftig
till sitt lynne; men jag ler deråt.
Och vi äro nyligen förlikta:
gamle Riddarn inneslöt sin son
i det fredsfördrag, vi båda gjorde.
Frun.
Du är alltid lika hjeltemodig;
men mitt qvalda hjerta slår si vildt! —-
Styrk mig, heliga Maria! styrk mig!
(man hör Vallgossens sång helt nära).
14.
De förre, FLICKAN och sedan GOSSEN.
Genljud (af vallgossens horn).
Tnlnli — lulu! —
Flickan (springer fram).
Mamma! hör du vallgossen, som sjunger?
Ack! så vackert! —
Frun (halfgråtande).
Ja, jag hör mitt barn!
men de orden låta icke vackert
här på holmer
Engelbrekt (starkt).
Sången döfvar smärtan,
och vår själ till änglarne hon bär.
(omfamnar henne).
Låt dem icke se hur svag du är;
ty det smittar lätt de unga hjertan.
Ung. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
