Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Sjette handlingen - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
Erik Puke (hvilken o. Djekne förgäfves
söker återhålls, drar sitt svärd och rusar
fram till kistan).
Eogelbrekt! jag svär att hämnas dig
uppå mördarne, och uppå Marsken,
som för dem begärt min lejd.,66) — Ja, — snart
skall jag teckna den med detta svärd,
eller ock för Marskens bila stupa.
Nils Puke.
Håll, min soo! Vanhelga ej vår smärta;
skåda ångerfull ned i ditt hjerta.
Med den stores namn, som hvilar här,
smycka ej ditt eget hämdbegär.
(Erik Puke går tillbaka från kistan).
Munken (till n. Puke).
Herrans nåd med er och med oss alla!
Kettil (sakta).
Och med vårt förtryckta fosterland!
Nils Puke (träder fram).
Endrägtens och fridens höge Far!
låt ej enskildt hat och ärevinning
väpna Sverges barn mot fosterlandet! —
Landsmän! här vi vilja nederfalla,
och vid denna kista svärja alla,
att behjerta fosterlandets fara,
låta endast Herren hämnarn vara.
Han kan straffa brottslingen. Han känner
landets fiender och landets vänner.
(Alla nedfalla p& knä. Stum andakt).
KETTIL (neddignande i den gamle Munkens
armar, säger, stilla aftynande).
Fader! jag har bedt för Sverges väl,
kom! välsigna mig; ty allaredan
flyr till Engelbrekt min frälsta själ.
((äller ned vid Minkens fötter och dör).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
