Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1527. Historiskt Skådespel - Första handlingen - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
(äst nittifyra adlas hufvuden
i Stockholm fallit för tyrannens hämd,27)
fastän fem gånger flera sen han mördat.
Jag flydde då, förlåten af min slägt,
af mina vänner och af hela landet.29)
Till Dalarna jag kom. I bondekläder
på flera ställen drängars tjenst jag gjorde.3o)
Ett pris var satt af Danskar på mitt hufvud;81)
men Han mig skyddade, som sände mig.
Och med det folk, i Dalarna jag vann,
jag väckte stridens gny;3*) och gnyet väckte
de slumrande kring hela Svea välde.
Förtryckarns bödlar måste för oss fly.
Vi togo fäste efter fäste. 3S) Segren
belönade vårt mod, och Sverges Ständer
beslöto ock att löna mig; men lönen
blef denna spira,S4) hvilken afundsmän
ren många gånger sökt, att från mig rycka.
Mitt land var blottstäldt, derför höll jag den.
Af vänner, blodsförvandter och af alla
förrådd och smädad, höll jag henne fast;
men nu, då Sverge åter blifvit lugnt,
nu unnar jag åt desse blinda herrar,
som icke lärt sig se, hur spiran tynger,
och huru glatt hon är att säkert hålla,
dem unnar jag en efterlängtad fröjd,
att pröfva sina krafter, bäst dem lyster.
L. Andrea.
Ej trodde jag, att Gustafs ädla själ
på en gång skulle sig till himlen lyfta,
och sig i samma stuna till jorden sänka,
likt svaga rö, som utmed stranden stå,
och böja sig för hvarje dristig slända,
när hon på deras kronor sätter sig
och surrar med de blanka, svaga vingar,
att låta höra huru stor hon är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
