Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1527. Historiskt Skådespel - Efterspel till Riksdagen 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
Se vilden inga helger firar,
och dock hans suck ju himlen når?
Rys! att det gull som ofirarn sirar,
är kanske stänkt med nödens tår!
Tron.
Men du, som kallas vis och stor,
och dock om Guda-ordet tvekar,
som sjelfbestånd hos tingen tror,
och hos en Gud det nekar!
Hvad tröst kan du i smärtan bida?
Hvad hopp månn du i döden ser?
Du föds ju — endast för att lida?
Och dör, — att aldrig vakna mer?
Visheten.
Förvetne som lidandets hopp vill förkränka,
blott derför att Gud du fatta ej kan?
Du vill en oändlighet likväl dig tänka
Ett ord, ofattligt för dig såsom Han!
Tron.
Då Slumpen blott skall verlden regera,
månn, Slumpens barn! af denna far
Du rätt och pligter ärft då har?
Visheten.
Din tanke sjelf, är den väl tanke mera,
om den, som du, af Slumpen aflad var?
Glädjen.
Säg, hvem är
som dal och höjder klar
i vårens blomsterslöja?
Rättvisan.
Hvem böd metallens ådror
tränga
så outtömlige
i klippans gömda fot?
Dygden.
Säg, hafva dessa vilda haf
ur intet vaggat fram sig
sjelfva?
Tacksamheten.
Säg, hvem är
•om vattnet smida plär
i isens silfverboja?
Kärleken.
Hvem böd det våta molnet
hänga
sitt svala täckelse,
för ljusets heta klot?
Gud artigheten.
Säg, om väl rymden sjelf sig
gaf
de eldklot» i dess öcknar
hväJfva?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
