Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnastikens allmänna grunder - 1. Menniskoorganismens lagar - 8. Den dynamiska grundformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
Det är tvifvelsutan orätt att i sitt urbegrepp vilja skilja
lif och förnuft. Enligt hvad vi anmärkt i det tredje stycket, är
förnuft lifvet i sin högsta frihet, hvarunder menniskan endast
brukar den materiela vehikeln af formler; ty från begreppet
menniska kan begreppet materia icke helt afsöndras; hon
vore då blott en ande. Genom dessa formler är förnuftet
d. v. s. lifvet i sin högsta betydelse, sig sjelft ovetande, fästadt
vid ämnets bostad, jorden; fastän, förglömmande sig sjelft som
individ, det endast söker sin frändskap med Alltet (universum).
Lifvet, organiskt bestämdt genom materien och
förnimmande sig såsom individ. handlar, som sådant, endast
dynamiskt, d ä. medlande mellan det ändliga och det oändliga.
Äfven i denna skepnad är lifvets omöjlighet att hvila likaså
verklig, som då det, i fullkomlig frihet från materien,
framträder som förnuft. Den dummaste kan tänka, om än väckt
endast af sina sinnesverktyg; men han förnimmer icke sjelf,
att han tänker; ty de materiela inverkningarne öfverväga hans
förnuft. Så blir äfven tankspriddhet lätt förklarlig, nämligen
genom en organisk ojemvigt, och orätt kallas detta tanklöshet;
ty denne senare uttrycker materiens högre välde hos
menniskan.
Man anmärker att många stora tänkare och skalder varit
lytta eller sjukliga; att man kan mista en arm eller ett ben,
och likväl fortgår det dynamiska, och det kemiska förhöjes.
Detta allt är i vissa hänseenden sannt; men månne icke dessa
tänkare och skalder blifvit större, om deras
kroppsförmögenhet er varit fullkomligare? Den friskaste är icke i stånd af så
starka själsansträngningar strax efter måltiden som före
densamma; skulle då icke en sjukling äfvenledes bero af den
kemiska inverkningen? Och har ej den lytta menniskan
upphört, att såväl i kemiskt som mekaniskt afseende vara ett
helt? Brist på viljans fullkomligare verktyg, således på hennes
tekniska vehiklar, närmar henne ju till en lägre djurklass; ty
viljan är lifvets frihet subjektift framställd, liksom förnuft är
lifvets frihet objektift betraktadt. Således utgöra båda
tillhopa menniskovarelsen i sin högsta betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
