Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrifvelser, tal, aforismer och andra efterlemnade papper om Gymnastik - Förslag om gymnastikens nytta och nödvändighet för soldaten i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ml
hafva af naturen fått sina vapen, far att försvara sitt lif;
menniskan deremot har mäst sjelf uttänka sina. Derföre föra
de förre sina anfalls* eller försvarskrig efler drift; den sednare
deremot ofta har beräkning på vapnets brukbarhet. Således
måste menniskan äfven veta, huru hon bör föra det vapen,
som hon nyttjar; annars handlar hon icke såsom menniska,
utan blott som djur.
97. Ehvad vapen soldaten skall lara sig att föra, bör
han förut erhålla, utom rekrytexercis, någon allmän
gymnastik, för att bryta den stelhet, som annars motverkar
fäkt-undervisningen, om tiden dertill är kort. Gevärfäktningen är
l&tt att lara, och fordrar ej lång förberedning. De första
enklaste fäktställningarna kunna t. o. m. öfvas med skolynglingar,
äfven med trägevär eller tvåhands träpik. Sabelhuggning
fordrar mera allmän gymnastisk förberedning; och särdeles böra
öfvas rörelser med hel fotflyttning, handvridningar med slag,
bålrörelser samt synnerligen för ryttare vridrörelser med skiljda
fötter, alltmera hastiga, sluteligen i förening med armrörelser
i olika plan, fria och bundna språng, voltige. Värjföringen
fordrar allramest en allmän utbildning till full concentration,
d. ä. föreningen af smidighet, hastighet och säkerhet i
förmåga att hvarje ögonblick kunna hejda sin egen kraft, att till
det yttersta kunna inskränka den hastigaste rörelse, att
begagna det minsta möjliga af tid och rum. Endast då kunna hans
rörelser blifva så säkra och hastiga att de gränsa till
osynlighet för motståndaren. Stora rörelser äro alltid bevis på
massans öfvervigt till kraften (och säkerbeten), ej blott vid
benens steg, marscher, utfall; men äfven vid händernas
rörelser: stötar, afböjningar, spetsflyttningar. Deraf svårigheten
att beskrifva alla fast concentrerade rörelser, deraf svårigheten
att teckna dem rätt. Ingen kan dock lära fäkta blott efter
bok.–
98. Innan man sätter vapen i hand på en nybörjare
(infanterist), bör man lära honom i) att med vårdad hållning
intaga halft höger om med rät fotvinkel att derunder
bort-vrida venster (höger) axel och framvrida ansigtet, derefter?)
att i denna ställning böja (och uppräta) knöna lodrätt öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
