Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrifvelser, tal, aforismer och andra efterlemnade papper om Gymnastik - Förslag om gymnastikens nytta och nödvändighet för soldaten i allmänhet - Om afböjningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
705
Hvarje angrepp måste göras och fullföljas med den största
samlade kraft; ty derigenom vinner jag den största hastighet,
d. v. s. man måste söka öfvervinna så mycket möjligt är sin
egen massa; ty hvad lefvande kraft angår, sä, ju mindre massa
(ju mer concentrerad kraft) ju större hastighet.
I allmänhet beror fullföljandet af ett angrepp helt och
hållet af min fiendes läge och de afböjningar, hvarmed han
upptar mina stötar. Ett föregående angrepp bör alltid ligga till
grund för ett efterföljande, hänfördt till de parader, fienden gjort.
Afvexlar fienden mycket med sina parader, så att mina planer
derigenom upphäfvas, måste enkla angrepp mera användas.
Tanke och handling böra vara ett hos den verklige
fäktaren, hos hvilken den fullkomligt mekaniska yttringen endast
äro representanter af den inro uppfattningen. Förråden är
äfven ett angrepp på klingan, men som äfven omedelbart går
åt anfallstaflan. Den verkställes åt alla sidor, högt och lågt,
på det sätt, alt jag på den sidan, der fienden är betäckt
antingen uti afböjning eller gard, med min styrka lager
(bestryker) hans klinga från spetsen.
Armen bör vid förrådens början vinklas och utsträckas
under beröringen af fiendens klinga, hvarefter utfallet genast
följer. — På detta sätt skola quart- och terzparader forceras
med handen i quartställning, men quint- och secundparaden
forceras med handen öfver i quint- och secundställning.
Om Afböjningar.
Äldre fäktare sade: att parera är endast att tillintetgöra
fiendens handgrepp — men enligt förr uppgifne skäl, måste
det erhålla en vidsträcktare bemärkelse. Liksom uti hvarje
angrepp ligger begreppet om försvar oeh egen säkerhet, likaså
måste hvarje afböjning i sig innehålla ett angrepp. Detta blir
då likväl af samma natur som försvaret uti ett angrepp, orne*
delbart. En märkbar gräns är dock uppdragen mellan dessa
båda rörelser, då de som mekaniska yttringar betraktas; ty
der yppar sig verkan i tid och rum. Anfallet föregår
afbüj-ningen och är en linierørelse; afböjningen följer efter anfallet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
