Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrifvelser, tal, aforismer och andra efterlemnade papper om Gymnastik - Förslag om gymnastikens nytta och nödvändighet för soldaten i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
748
fr&D yttre volten, och allrasist med stod blott på främre
bommen till dubbla språng.
Vill man med sabel vid sidan kasta sig upp på en lös
häst, som är i språng, så fattar man först med venstra (högra)
handen om bakknappen, afpassar så, att just då hästen i språnget
höjer sig, fattar man rappt med högra (venstra) handen om
framknappen, och hoppar med benens satts och armarnas
tillhjelp upp, höjer sig rakt upp på armarne med benen slutna
och raka, ansigtet vändt åt hästens hufvud, såsom redan är
beskrifvet om voltigen. — Är det på hästens högra sida, man
hoppat upp, så måste man först, medelst venstra tåns
utvrid-ning föra sabeln åt sidan, och derefter höjd på armarna
svänga benet öfver hästen och sätta sig i sadeln, hvarefter
man fattar tyglarna.
Skall man kasta sig af till höger, så föres först sabel
och remtyg med venstra handen öfver tiil hästens högra sida,
noga kännande efter att ingenting må fastna på bakknappen.
Fatta med venstra handen om frambommen, lyft på denna
armen, kasta benen upp och rakt tillbaka öfver hästen. —
För högra armen upp, och under språnget för den armen i
båge (?), ända tills handen stödjer emot hästhalsen; just då
man, sedan benen kommit öfver hästens länd, kastar kroppen
åt sidan och tager mark i samma front som hästen (vinkelrätt
mot hästen) genom en kort men kraftig mottryckning med
högra handen, som derpå ögonblickligen släpper hästen.
Venstra handen flyttas under nedsprånget till bakknappen. —
Knäna krökas, när man skall taga mark.
Sedan karlen vunnit färdighet i allt ofvanbeskrifna,
öfvergår man till att låta kroppen följa med fäktrörelserna.
Iakttagas bör, att ej låta karlen för länge hugga, utan att röra
benen; ty derigenom erhåller handen en förmåga att
skyndsamt verkställa rörelserna, som benen ej lika fort kunna erhålla,
hvarföre de ej förmå verka liktidigt. Grundsatsen vid
kroppens rörande är att dess axeU belägen der rigtlinierna för
kroppens längd och bredd lodrätt skära hvarandra, eller i
bäckenet, skall förblifva orubbad öfver hästen; och hästen ej
genom kroppens vridningar erhålla några falska känningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
