Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrifvelser, tal, aforismer och andra efterlemnade papper om Gymnastik - Förslag om gymnastikens nytta och nödvändighet för soldaten i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7i>5
124. Gevärets afvägning skall deråt gifva den lutning
i bärhanden, att spetsen inträffar i jemnhöjd med ögonen, af
sin egen tyngd. Ty geväret röres lättast omkring sin
tyngdpunkt; och denna röres lättare ju närmare den slutes till
kroppens.
122. Orsakerna till denna gardställning äro: Om
geväret flyftas mera framåt i gard, närmas det till fienden; men
det blir då tyngre att föra till afböjning och spetsflyttning m.
m., svagare mot fiendens slug åt sidan, och stöten förlorar
en stor del af sin kraft. Om geväret drages mera tillbaka,
såsom vid gevärets fällning enligt tillämpningen af
exercisreglementet, blifver spetsen betydligt fjermad från fienden.
Dessutom blifver remtyget hinderligt för rörelserna; ty
gevärs-kolfven brytes något mera åt insidan, än hvad gevärets fria
behandling fordrar, och soldatens stötar och afböjmngar blifva
mera långsamma och mindre säkra, emedan bärbandens
öf-verarm icke får naturligen sluta till kroppen, utan måste
aflägsna sig derifrån, och således verka utom sin muskelsfer.
— Äfven att tillbakarycka geväret (så att styrhanden kommer
bakom ledet) för att derigenom bereda stötarna mera kraft,
är oriödigt med ett så tungt och kraftigt verkande vapen, samt
skadligt genom rörelsernas omåttlighet och deraf uppkomna
blotta, onödigtvis. Att öfverflytta tyngden af bålen på det
bakre benet, och hålla båda knäna böjda vore icke nödvändigt,
om soldaten skulle blifva stillastående med vapnet i handen,
utan vidare rörelse med detsamma. Men om vapnet genom
armarnes sträckning kraftigt skall kunna framryckas till stöt,
måste soldaten intaga en ställning, hvaruti han kan äga en
fast utgångspunkt för sin rörelse ined detsamma; och denna
vinnes 1:o derigenom att kroppen får en mot sin yta (bålens
tvärdiameter) svarande bas. 2:o dymedelst att kroppens
lodräta höjd förkortas, och dess fasthet befordras genom knänas
böjning i inbördes rätvinkliga planer; ty derigenom vinner
kroppen stöd i alla rigtningar; emedan den motsatta
knävink-lingen tillåter en rubbning, utan att derföre kroppen faller
utom sin bas. 3:o vinner soldaten mera kraft, då han
öfver-flyttar kroppstyngden på det bakre benet; ty han kan då med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
