Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrifvelser, tal, aforismer och andra efterlemnade papper om Gymnastik - Förslag om gymnastikens nytta och nödvändighet för soldaten i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
739
äfven beroendet af mark och omgifning, af fiendens ställning
och vapen vida större Derföre måste soldaten stundom höja
spetsen öfver sin egen kroppshöjd, stundom sänka den.
Härigenom uppstå a) olika vinkeländringar i den raka stöten:
högt stöt gevärr! b) nya och ännu mera lutande
vinkelrörelser uppåt och nedåt, hvilka kallas förhöjda och försänkta
stötar och afböjningar. I det förra fallet, nämligen till
vinkelförändring af de (vågräta) stötar och afböjningar, som förut
beskrifvas, nyttjas samma kom:ord, blott med tillägget uppåt,
nedåt; såsom uppåt (nedåt) högt (lågt) stöt (böj aj) gevärr!;
och denna förändring i ställning utgör ända till hal/rät vinkel
uppåt och lika stor nedåt, räknadt från den vågräta medel-linien
för högstöt. De halfräta vinklar, som återstå uppåt och nedåt,
från karlens lodräta ställning räknadt, utgöra sferen för den
förhöjda eller försänkta stöten eller afböjningen *).
452. Enligt mom. — (Inledning) bör soldaten alltid
rigta sin spets mot fiendens anfallstafla; och kunna således
de stötar, som der äro beskrifna, i nästan vågrät ställning till
kroppen, äfven riglas i olika vinklar till densamma högre eller
lägre i mon af soldatens läge till motståndaren. Likväl äro
dessa vinkeländringar icke tillräckliga, när fiendens ställning
är nästan lodrätt, antingen uppöfver eller nedunder soldaten.
Således måste man lära att angripa efter dessa olika
förhållanden till fienden. Om soldaten är i handgemäng med en
ryttare, eller och på en stormstege eller lägre plats vid äntring
o. s. v., bör han i sitt angrepp använda förhöjda stötar.
\
153. Rörelserna med geväret blifva vanligtvis lika mot
en kavallerist på stridsfältet, som mot belägrade, när soldaten
skall löpa till storm på branta vallar eller på stormstegar,
från pontoner, échalupper m. m., skall äntra ett större fartyg.
Men rörelserna med kroppen blifva i öfrigt ofta helt olika.
En enda anfallsrörelse med geväret är vid anförde trenne fall
vanligt, nemligen den, som kan utföras med högsta möjliga
*) Utg:t anm. Jfr. Baj.-Regl. af 1836 mom. 228 aum., 291 o. f., 312 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
