- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
109

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tast uti ett slags trind gördel, gjord af ludet skinn
och stoppad med hår samt lagd öfver halsen på
rebnen, och hvars båda ändar aro sammanfästa vid
raktes under rebnens bringa. Detta ok eller loktyg
kallas kesas. Vidare är en flätad ladertom fäst vid
rehnens bufvud. Om man sitter i attjian och åker^
så håller man den i högra handen och styr rehnen
med den. Ofta faller det honom io att skutta af
till skogs från vägen, och man bar då rätt stort
besvär att få honom Tillbaks på vägen igen. Man
måste oftast leda honom dit. Men, då man för lass,
fästes den flätade tömmen bak i den föregående
attjian. Fem rehnar pläga på detta sätt bindas i en
rad efter hvarandra och kallas raija (raido). En
person är skjutsbonde för en sådan raija. Den
främsta rehnen drager en tom attjia, i hvilken
skjutsbonden åker, och de öfrign draga lass. Tre rehnlass
räknas på ett hästlass, och, om en resande begagnar
rebnskjuts, så behöfvas 3 rehnar, en för honom sjelf,
en för skjutsbonden och en för sakerna.

Vi drogo nu fram uti en brokig sträcka, och resan
var ingalunda ängslig. Jag hade* denna gången
ingen skjutsbonde, utan skulle agera skjutsbonde sjelf,
och hade ett fruntimmer, Mamsell Edin, som åkte i
min- färdskrinda. Dock var jag den gången en dålig
skjutsbonde, ty åkdonet stjelpte omkull flera gånger,
hvilket härrörde deraf, att det var uppfyldt med
lätta saker nedifrån bottnen, och den resande satt der
ofvanpå, hvarigenom det lätt tog öfverviglen. Vi
passerade Långträsk och hållstugan vid Storbodan.
Har var nu en stor myckenhet folk, dels Lappar,
dels Svenskar. De förra hade släppt sina rehnar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free