- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
249

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gar, och den andra till Arvidsjaur, att ISta dopa ett
barn, som han bar med sig i en kont. Den sistnämnde
var en försvenskad Lapp och egde någqt slags nybygge.
Barnet var fö’ddt just nu sarnma dag, på formiddagen.
En sådan händelse kan fortjene en reflexion. Nyss
kommet ur moderlifvet, vräkes barnet i en urholkad
trä-klabb, ocb så kastar man det på ryggen samt
be-gifver sig åstad på en 5 mils väg i den bistraste köld!
Uti ett sådant utomordentligt mehnföre måste
åtminstone 4 dagar åtgå för den resan; men b varken för sig
eller barnet var mannen försedd med någon föda.
”Jag litte pä Gud och godt folk”, sade han, när
jag frågade, huru ban kunde ge sig åstad på sådant
sätt. Också bade ban icke missräknat sig.
Försynen hade $5 skickat, att han icke behöfde resa
längre än hit, och här fick barnet långt omsorgsfullare
skötsel och ans, än det kunnat få hos sin moder, och
gästfriheten förplägade honom rikligare, än ban i
sin fattigdom hemma kunnat hålla bars-öl. Den
hederliga bondhustrun i Gråträsk tvättade och
ansade barnet samt lindade det i rent och snyggt
linne.- Jag ser ännu så lifligt, huru hennes milda öga
medlidsamt och huldt blickade på den arma,
oskyldiga varelsen, som var född i verlden till mycken
fattigdom, hunger och elände, inan det skulle hinna
den dag, att sjelf fortjena sig födan. Ett himmelskt
småleende förhöjde behagen af hennes ädla och
skona anletsdrag. I Vesterbotten är i allmänhet
vackert folk, förnämligast i Skellefteå. Detta var ett
Bland .de interessanta ansigten, i hvilka en ren själ
tydligen framblickar. Hon låg i barnsäng, när jag
sist passerade, ocb det uppstod nu någon fråga om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free