- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
265

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ö/Verst vid, sä att det endast var obetydligt Vatten,
som rann deri; men en af gossarne gick och öppnade
något på dammluckan, hvarigenom mera vatten kom
och strömmade fram. Härvid retirerade de öfriga
ur rännan; men min bror, Carl Erik Læstadius, som
larer varit den största bland dem, skulle visa sig
karavulen och fortfor att vada ändå. Men i sitt
o-förstånd släppte gossarne fram ännu mera vatten, och
han stupade samt började följa strömmen längs
rännan. Öfverst uti stuprännan fick han likväl tag i en
tvärslå, hvari han höll sig fast och skrek; men g
s-sarne hade i förskräckelsen tagit flykten, och ingen
rnenniskn tycktes höra honom. Han förmådde, för
strömmens häftighet, icke länge hålla hüfvudet
öf-ver vattnet, utan öfversköljdes helt och hållet.
Ar-marne började tröttna: han hade icke annat råd än
att öfverlemna sig åt strömmen, hvilket han ock
beslöt att göra, allenast han först läst Fader vår. Denna
bon bad han nu i tankarna, under det han höll andan
samt helt och hållet var under vattnet; men, när
han hunnit till: Fräls oss ifrån ondo/ så fattade
honom en man och drog upp honom ur rännan. Det
var en af brukskarlarne, som hört hans skrik och
nu hann fram — hade det icke skett, så hade väl
gossen blifvit rådbråkad mellan bjuleo i verket. Det
vill väl synas, som dikten lånat sin pensel att måla
frälsningens arm, fattande den bedjande, just när han
i tankan utsagt sitt: Fräls oss ifrån ondo/-, men det
var icke denna mannens plägsed att förtälja, hvad
som icke händt; berättelsen bar jag af haos mun.
Den gudomliga Försynens närvarelse bar jag af
e-gen erfarenhet lärt känna, vid mera än ett tillfälle,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free