- Project Runeberg -  Journal af Petrus Læstadius, för första året af hans tjenstgöring såsom missionarie i Lappmarken /
267

(1836) [MARC] Author: Petrus Læstadius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillika en minnesbeta, hvilken Isetog honom lusten

att hädanefter förälska sig’ i sin nästas rypa
—kanske behöfde mången annBO en dylik cur. Rypornas
rätta hem är eljest i fjellen, i syonerhet \
skovbrynet — så kallas den sista småskogen, som är vid
fjellen och småningom upphör, hvarefter kala fjellet
vidtaget, der endast enbuskar och rypris (Betula
Nana) vexa samt stundom vid bäckar något vide
— skogsbrynet består utof små-björk och buskar,
som tyckas vara rypans lustgård, der hon roar sig
och äter trädens frukt. Här förekomma rypor
stundom i skockar, såsom snöraolo, och det har händt,
alt fattiga Lappar uppehållit sig endast med
ryp-fångst. Dock är det en mager föda, så att man
icke gerna kan lifnära sig med deras kött ensamt.
Om våren skingra sig de stora skockarne, och man
får se rypor endast parvis. De äro således icke
polygamer. Dock synas de icke hålla den äkta troheten
rätt särdeles strängt, ty jag har ofta sett ryphannar
i den häftigaste duell vid parningstiden och
förföljande hvarandra med furialisk förbittring genom
luften, dervid man endast då och då hör ett vresigt
och afbrutet läte, som ljuder ungefärligen så här: ag.
RypbonBn har ett visst läte, hvarmed hon lockar i
synnerhet sina ungar, Där hon genom någon
händelse måst skilja sig ifrån dem, men också, såsom man
kan se af den efifect, hvarmed man kan härma det,
hannar. Detta läte ljuder ungefärligen så här: njau,
njau, njau, och höres så stilla, sagta och hviskende,
att man tydligen kan märka, huru det icke är
äm-nadt att höras öfverljuddt. När nu jägaren om
våren vid parningstiden får höra en ryp-Jianne skrat-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:04:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lpjour/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free